Visby pirater

Kort efter att Visby Pirater släppt sin efterlängtade musikvideo till ”De gamle i havet” började frågorna hopa sig: är det där trickfilmat? Hur kan man lita på att ni verkligen varit på Fårö? Ser inte bilderna manipulerade ut?

Sådana reaktioner är så klart oundvikliga när tittaren för första gången möts av de starka bilder som videon förmedlar, och i transparensens anda och med folkbildningen som vår ledstjärna avslöjar vi nu produktionsbilder från inspelningen, där alla kan titta ”bakom kulissen” och själv bilda sig en uppfattning inte bara om bildernas autenticitet utan också få en liten glimt av hur sådana här tekniska mästerverk produceras, i förhoppningen om att denna kunskap sprids och anammas. Vi tror verkligen att detta helt nya fält – som vi valt att kalla ”musikvideo” – har framtiden för sig inte bara för underjordiska artister som oss utan även för de stora kommersiella artisterna. I framtiden kommer nog många musiker att producera sådana så kallade musikvideos för sina musikaliska alster.

Så, för er forskning presenterar vi härmed ”Under ytan: De gamle i havet (Det andra inseglet)”. Vi, till skillnad från kyrkan, döljer ingenting.

Turistindustrin har länge haft ett ensidigt fokus på konsumentens njutning. Symtomatiskt är hur en åkbandsinnehavare hos ett välrenommerat aktiebolag vecka 33 skriver följande på sin officiella kommunikationskanal: ”Tack Medeltidsveckan 2022 för alla möten, tidsresor och underbara upplevelser!”

Men måste verkligen alla möten vara en otrolig upplevelse? För bara tolv år sedan spelades den kontroversiella videon till ”De gamle i havet” in, tänkt som en civilisationskritik riktad emot allt detta njutningsfokus. Semestern kan inte alltid vara en backanal. Precis som nu så trodde vi då att världen skulle bli en bättre plats om fler människor tog båten över till Fårö och fick uppleva det avgrundsdjupa vansinne som härskar där. En galenskap som en dag hotar att sprida sig via Vägverkets färjor till Parkförvaltningens mopeder för att till slut förinta oss alla.

På Fårö verkade den kände regissören Ingmar Bergman. Officiellt fick detta ett slut när han avled nära en färist 30 juli 613 år av förtryck. Men hur vet vi att historien inte ljuger? En teori tyder på att han lurade döden och lever där ännu, men nu i form av en gengångare. I så fall kan Visbypirater ha utfört en ritual för tolv år sedan som frammanat honom, innan vi tryckte på record. Och då kan det mycket väl ha varit Ingmar Bergman som regisserat ”De gamle i havet”.

Ibland måste man öppna ögonen för historien, även om det gör ont. Du kan inte må bra alla gånger. Men alla vill inte att era ögon ska se detta. Skivbolaget vägrade klippa klart och släppa videon. Så kan en mer sublim censur se ut. I de blindas rike är den enögde kung.

628 åf har dock det folkliga trycket mot vårat skivbolag blivit för stort. Äntligen har vi tvingat dem att släppa allt (så när som på femton sekunder nakenfest som ännu är censurerad).
Vi älskar alla våra fans. Det här är till er! Se ”De gamle i havet (Det andra inseglet)” här nedanför. Men tänk på att det kan vara bra att ha en vuxen eller kompis att hålla i handen, det kan stundtals vara ganska otäcka bilder i videon.

617 åf blåste förändringens vindar över Nordafrika, då hundratusentals reste sig i protest mot korruption, maktfullkomlighet, förtryck och institutionaliserat våld. Det var också året då Visbypirater släppte sin sjunde skiva ”Gör riktigt dumma grejer”. Påeldad av upprorets glöd längs den nordafrikanska kusten är det en spretig, arg men ändå hoppfull platta som också tar paus för att njuta av livet och hylla dess glädjeämnen. Men en svart skugga har legat över produktionen ända sedan dess, och det är dess bristfälliga tekniska produktion. 617 åf var varken världen eller tekniken mogen för att göra verket full rättvisa, och denna skavank har legat och irriterat kollektivets tusentals fans i snart tolv år.

Men med nya tekniska genombrott har Visbypiraters demonproducenter äntligen tagit sig an detta råa, ojämna mästerverk och polerat upp det till en bländande strålglans. Borta är kantigheten, borta är de tekniska skavankerna och borta är slutligen den alldeles för låga volymen. Med ”Återfall” presenteras slutligen verket i den prakt det förtjänar; i en ny skrud – mer kraftfull än någonsin förut. Det kommer bli ett känslosamt återseende för många, och en stark påminnelse om vad den frihetliga piratkulturens essens är och står för. En Fågel Fenix för en ny framtid och en bättre, friare värld i vilken åkband och murar snart är ett minne blott.

Gå till musiksidan och ladda ner Gör riktigt dumma grejer (Återfall) nu!

Det är med viss förvåning och bestörtning som följande pressmeddelande från den hyllade hiphoporkestern Visbypirater når oss med nyheterna om att bandet slutligen lägger ner. Pressmeddelandet i sin helhet finns här nedan. Enligt väl initierade källor skall splittringen ha varit på gång länge, men konstnärliga motsättningar och konflikter kring versmått och rim-ord sägs ha eskalerat under sommaren vilket lett till detta slutgiltiga uppbrott. Tretton skivor blev det totalt. Rest in power, Visbypirater.

VISBYPIRATER SKA DÖDEN DÖ
(Det sista officiella pressmeddelandet)

Precis som de starka kaptenerna och buckanjärerna (Mary Read, Amiralen, Störtebeker, Kleopatra m fl) lyckades vi också med en sorts självuppfyllande profetia. En manifestation av en idé till en konkret åtgärd. När Störtebeker 1394 insåg vikten av att bredda sitt handlingsutrymme genom att dela upp besättningen i olika grupper för att kunna barbera stjärtarna på så många platser och personer som möjligt hade han också insett principen om kollektiv massorganisering. En uppdelning i flera besättningar innebär i praktiken ett otal nya sätt på vilka tristessen, vardagen och nykterheten kan bekämpas. En multitud av nya krafter som kan sluka och kväva alla tendenser av den historierevisionism som håller oss på mattan.

Så varför måste Visbypirater dö för att kunna stiga från askan likt Fågel Fenix? Det är omöjligt att leva som pirat på medeltiden när varje aspekt av vår existens måste projiceras som underhållning och musik i en tradition som varit död allt för länge. Visbypirater hoppades att vi kunde vara den sista spiken i kistan där den moderna medeltidsmusikens barbröstade kadaver låg. Tyvärr var förhoppningen för stor på att vi skulle kunna lyckas med det. När varje konstnärligt uttryck, hur kontroversiellt det än är, kan omvandlas till en vara och köpas och säljas som billig mjöd, hur är det då möjligt att ta konst på allvar? När varje motståndshandling måste bli så säker och trygg att den kan paketeras i Medeltidsveckans program, hur kan vi då visa på allvaret i situationen? När det enda syftet med varje låt som skrivs är att samla in mer pengar till ”medeltida” marknader som ändå bara kommer att tysta ner varje försök till spontanitet och kreativitet, hur ska vi då förvänta oss att skapa? När varje tornvandring blir ytterligare en murad sten i väggen mellan Visbypirater och andra sjörövare? När vi istället för att dricka rom och sjunga tillsammans blir reducerade till uppträdare och åskådare. När människor geniförklaras bara för att de spelar musik och den utbredda åsikten att deras skapelse är viktigare än att människor lever skört här och nu. Vad säger det om oss som band och vad säger det om den piratvecka vi har? När vi fortsätter att upprätthålla Region Gotlands myt om självförverkligande genom att säga att vi alla kan lyckas bara vi jobbar hårt och dricker varannan vatten så reproducerar vi bara idén om bra vs. dåligt (gotlandsturist = bra, buckanjär = dåligt). Sålunda upprätthåller vi också Medeltidsveckans snäva syn på Vitaliebrödernas betydelse i historien och ger den legitimitet. När de självutnämnda ”historiskt korrekta” talar om en medeltida kultur, den kultur som lurar oss att tro att det ens finns en sådan kultur, utan någon tanke eller hänsyn till de 624 år av förtryck som vi har utsatts för, då har vårt budskap gått förlorat. När vi har förvandlats till ytterligare en subkultur i mängden med alla de önskvärda egenskaperna istället för en riktig motkultur, då är det dags att dö, för att begrunda och omvärdera den position vi befinner oss i.

Visbypirater la ner den 4 augusti i Nynäshamn. I ett sista svagt försök att bryta den linjära tidslinjen som den moderna medeltidskulturen tvingat på oss så försökte vi samlas en sista kväll på Salta Muttan för en unik spelning med samtliga bandmedlemmar. Spelningen avbröts av den lokala Parkförvaltningen i samband med att Föreningen Förgreningen plötsligt klev upp på scenen och rev igång ”Gå hem Parkförvaltningen”. Vi visste redan att de var oss på spåren men det var både en chock och en lättnad att de inte hade fångat oss före vår sista kväll på Muttan. Vi lyckades under 14 år skapa vår egen tidsrymd inom den medeltida maktstrukturen. Ett kort ögonblick av sann skörlevnad uppstod när sjörövarna på plats skanderade ”Vi skulle få leva här” åt de korrupta parkförvaltarna.

Så vad händer nu? Vi ska fortsätta försöka hissa flaggan i ringmuren, ta en sup vid varje torn och störa Medeltidsveckan vid varje tillfälle som ges. Vi kommer att fortsätta med nya projekt och med förnyade krafter göra allt som står i vår makt för att få leva skört och fritt. Vi kommer att fortsätta kräva skörlevnad här och nu, och inte i den vaga framtid som historiereformister och preussiska fundamentalister pratar om. Vi vill att varje dag och varje handling ska vara en manifestation av kärlek, glädje, osedlighet och uppror.

Slutligen. Vi kommer inte att ge några intervjuer till journalister som fortfarande inte har någon koll på vad vi är eller vad vi står för. Vi kommer aldrig spela tillsammans igen. Vi kommer aldrig mer använda Kjells rimlexikon. Allt som vi står för finns i våra texter och handlingar och musik. Vi kräver därför att alla bilder av oss ska raderas, så att vi inte längre behöver plågas av minnen av den medeltid som flytt. Vi vill inte längre bidra till den mytbildning som media skapat omkring oss. Istället måste vi se framåt. Vi har allt att vinna och ingenting annat än vår tristess att förlora.

VISBYPIRATER ÄR DÖDA – LÄNGE LEVE VISBYPIRATER

Nu finns Visbypirater inte bara i alla länder och i alla städer, utan även i alla tidsåldrar!

Årets, fjolårets och nästa års viktigaste skivsläpp finns nu att ta del av via den digitala rumtidsväven. Här hittar du ett dussin spår som spänner sig över flera olika epoker och dimensioner, alla varsamt mastrade för att avnjutas i realtid.

I alla tider har denna skiva höjts till skyarna; Gud skapade Stora smällen för att hylla den, egyptierna byggde pyramiderna i rent glädjerus när de fick höra den och de gamle i havet sover alltjämt till dess toner.

Så kliv in i din DeLorean, höj ett krus mjöd och ta sikte på något tidlöst med ”Framåt mot en dåtid” som soundtrack!

Vitaliepedia, själva kunskapens moder, står nu på stadiga egna sjöben. Redo att lära er allt ni behöver veta om nutid, dåtid och framtid.

Gör som buckanjärer i alla länder, utbilda er medelst sjörövarklassens eget uppslagsverk!

http://wiki.visbypirater.org/

Årets näst mest efterlängtade händelse är nu äntligen här igen; det traditionella digitala skivsläppet av Visbypiraters alldeles säregna sjörövarhiphop. Ni bjuds på elva tolv stundoms ekivoka, stundoms subversiva spår producerade under hård sjögång i flera länder och städer. Recensionerna hittills är lyriska, med beskrivningar som ”otroligt inkluderande”, ”kymigt” och ”hundra procent historiskt korrekt”. Missade du Visbypiraters första och enda hemliga liveframträdande på Salta Muttan i år kan du åtminstone trösta dig med att ladda ner detta släpp, som vi kallar ”Bortom tid och rom”.

Så bjud in några främlingar, skruva upp volymen och gör dig beredd på att förklara alla internskämten, för nu kör vi!

Det levererades ett svartkantat kuvert till Piratveckans festivalledning förra veckan. I detta minst sagt uppseendeväckande hotbrev, kommer rådande förtryckssamverkan ut ur garderoben och visar sitt rätta anlete. Det insinueras att det vore synd om någon grävde bort Piratkullen, men att vi kan undgå Parkförvaltningens vässade spadar genom att betala årets beskyddaravgift.

Då den breda piratrörelsen är ute på de sju haven större delen av året är det mycket svårt för oss att mobilisera i Visby utanför Piratveckan och vi har således inget annat val än att böja oss inför överheten i det här fallet. Vi gör det inte bara för vår skull, utan för hela den diaspora av frihetliga skörlevare för vilka Kullen utgör Visbys enda temporära autonoma sexuella frizon, och för att hålla liv i det avhoppningsprogram vi framgångsrikt drivit genom åren, där alla som fastnat i medeltidens moralbejakande extremism får en chans att bryta sig loss.

1361 svenska riksdaler är blodspriset som Medeltidsveckan kräver av oss. 1394 kronor är vad de skall få, skattat och klart. Men då ska vi inkluderas i nästa dokumentär också.

Förtrycket finns överallt – men det tar sig olika former. I Visby har pirater förtryckts i århundraden, men formen har förändrats sedan den tid då man halshögg pirater på galgbacken. Nu tvingar man oss istället att betala beskyddarpengar, vi utestängs från medeltidskrogarna så fort en person i trekantshatt gjort något osedligt, och vi föraktas och hånas i de puritanska lägren och progagandan.

Men vi pirater har det lätt, om man jämför med Gazas lidande befolkning, vars enda brott är att de är palestinier. De mördas och lemlästas av en fascistisk stat som vill utrota dem. Deras sjukhus, vattenreningsverk, fabriker och olivlundar förstörs och deras mark ockuperas för att bygga bosättningar åt israeliska fundamentalister. För en sann pirat finns inget annat val än att solidarisera sig med ett folk som fått ustå, och fortfarande utstår, sådana lidanden.

Under årets Piratvecka har vi därför haft en bred solidaritetsrörelse som samlat in pengar till Röda Korsets hjälpinsatser på Gaza. Visbypirater och Den Frihetliga Piratrörelsen har samlat in pengar, och människor från alla läger och tidsepoker har donerat – pirater, knektar, preussare, medeltidsvänner, turister och bofasta. Totalt fick vi ihop 4261 riksdaler. Tack alla som bidrog!

Du som vill kan fortfarande stödja insamlingen Från Visby till Gaza här.