Det är med viss förvåning och bestörtning som följande pressmeddelande från den hyllade hiphoporkestern Visbypirater når oss med nyheterna om att bandet slutligen lägger ner. Pressmeddelandet i sin helhet finns här nedan. Enligt väl initierade källor skall splittringen ha varit på gång länge, men konstnärliga motsättningar och konflikter kring versmått och rim-ord sägs ha eskalerat under sommaren vilket lett till detta slutgiltiga uppbrott. Tretton skivor blev det totalt. Rest in power, Visbypirater.
VISBYPIRATER SKA DÖDEN DÖ
(Det sista officiella pressmeddelandet)
Precis som de starka kaptenerna och buckanjärerna (Mary Read, Amiralen, Störtebeker, Kleopatra m fl) lyckades vi också med en sorts självuppfyllande profetia. En manifestation av en idé till en konkret åtgärd. När Störtebeker 1394 insåg vikten av att bredda sitt handlingsutrymme genom att dela upp besättningen i olika grupper för att kunna barbera stjärtarna på så många platser och personer som möjligt hade han också insett principen om kollektiv massorganisering. En uppdelning i flera besättningar innebär i praktiken ett otal nya sätt på vilka tristessen, vardagen och nykterheten kan bekämpas. En multitud av nya krafter som kan sluka och kväva alla tendenser av den historierevisionism som håller oss på mattan.
Så varför måste Visbypirater dö för att kunna stiga från askan likt Fågel Fenix? Det är omöjligt att leva som pirat på medeltiden när varje aspekt av vår existens måste projiceras som underhållning och musik i en tradition som varit död allt för länge. Visbypirater hoppades att vi kunde vara den sista spiken i kistan där den moderna medeltidsmusikens barbröstade kadaver låg. Tyvärr var förhoppningen för stor på att vi skulle kunna lyckas med det. När varje konstnärligt uttryck, hur kontroversiellt det än är, kan omvandlas till en vara och köpas och säljas som billig mjöd, hur är det då möjligt att ta konst på allvar? När varje motståndshandling måste bli så säker och trygg att den kan paketeras i Medeltidsveckans program, hur kan vi då visa på allvaret i situationen? När det enda syftet med varje låt som skrivs är att samla in mer pengar till ”medeltida” marknader som ändå bara kommer att tysta ner varje försök till spontanitet och kreativitet, hur ska vi då förvänta oss att skapa? När varje tornvandring blir ytterligare en murad sten i väggen mellan Visbypirater och andra sjörövare? När vi istället för att dricka rom och sjunga tillsammans blir reducerade till uppträdare och åskådare. När människor geniförklaras bara för att de spelar musik och den utbredda åsikten att deras skapelse är viktigare än att människor lever skört här och nu. Vad säger det om oss som band och vad säger det om den piratvecka vi har? När vi fortsätter att upprätthålla Region Gotlands myt om självförverkligande genom att säga att vi alla kan lyckas bara vi jobbar hårt och dricker varannan vatten så reproducerar vi bara idén om bra vs. dåligt (gotlandsturist = bra, buckanjär = dåligt). Sålunda upprätthåller vi också Medeltidsveckans snäva syn på Vitaliebrödernas betydelse i historien och ger den legitimitet. När de självutnämnda ”historiskt korrekta” talar om en medeltida kultur, den kultur som lurar oss att tro att det ens finns en sådan kultur, utan någon tanke eller hänsyn till de 624 år av förtryck som vi har utsatts för, då har vårt budskap gått förlorat. När vi har förvandlats till ytterligare en subkultur i mängden med alla de önskvärda egenskaperna istället för en riktig motkultur, då är det dags att dö, för att begrunda och omvärdera den position vi befinner oss i.
Visbypirater la ner den 4 augusti i Nynäshamn. I ett sista svagt försök att bryta den linjära tidslinjen som den moderna medeltidskulturen tvingat på oss så försökte vi samlas en sista kväll på Salta Muttan för en unik spelning med samtliga bandmedlemmar. Spelningen avbröts av den lokala Parkförvaltningen i samband med att Föreningen Förgreningen plötsligt klev upp på scenen och rev igång ”Gå hem Parkförvaltningen”. Vi visste redan att de var oss på spåren men det var både en chock och en lättnad att de inte hade fångat oss före vår sista kväll på Muttan. Vi lyckades under 14 år skapa vår egen tidsrymd inom den medeltida maktstrukturen. Ett kort ögonblick av sann skörlevnad uppstod när sjörövarna på plats skanderade ”Vi skulle få leva här” åt de korrupta parkförvaltarna.
Så vad händer nu? Vi ska fortsätta försöka hissa flaggan i ringmuren, ta en sup vid varje torn och störa Medeltidsveckan vid varje tillfälle som ges. Vi kommer att fortsätta med nya projekt och med förnyade krafter göra allt som står i vår makt för att få leva skört och fritt. Vi kommer att fortsätta kräva skörlevnad här och nu, och inte i den vaga framtid som historiereformister och preussiska fundamentalister pratar om. Vi vill att varje dag och varje handling ska vara en manifestation av kärlek, glädje, osedlighet och uppror.
Slutligen. Vi kommer inte att ge några intervjuer till journalister som fortfarande inte har någon koll på vad vi är eller vad vi står för. Vi kommer aldrig spela tillsammans igen. Vi kommer aldrig mer använda Kjells rimlexikon. Allt som vi står för finns i våra texter och handlingar och musik. Vi kräver därför att alla bilder av oss ska raderas, så att vi inte längre behöver plågas av minnen av den medeltid som flytt. Vi vill inte längre bidra till den mytbildning som media skapat omkring oss. Istället måste vi se framåt. Vi har allt att vinna och ingenting annat än vår tristess att förlora.
VISBYPIRATER ÄR DÖDA – LÄNGE LEVE VISBYPIRATER
